Har du något beslut du funderar över, något du tänker att du kunnat göra annorlunda, något beslut du ångrar att du tog, eller att du inte tog? Kanske ett beslut du är nöjd med, men ägnar mycket tankekraft åt i efterhand? Jag har många. Ett tänkte jag dela här.
Det här utspelar sig i Sydsudan för snart 12 år sedan. Jag arbetade då som logistiker på mitt första uppdrag för Läkare Utan Gränser, 27 år gammal. Jag befann mig tillsammans med en kenyansk sjuksköterska – Paul – långt ut på landsbygden, i en liten by som just sett slutet på mer än 25 år av inbördeskrig. Det enda sättet att ta sig dit och därifrån var med flyg, för vägarna var antingen förstörda, minerade eller både och. Som en av våra säkerhetsåtgärder hade vi infört utegångsförbud efter mörkrets inbrott, både som skydd mot beväpnade människor men också vilda djur.
En kväll kom en grindvakt fram till sjuksköterskan Paul och mig där vi satt under ett träd och sammanställde dagens rapport över antal vårdade patienter. Vakten berättade att en man nyss anlänt med sin sjuke son till kliniken som låg någon kilometer bort. Han undrade om inte Paul kunde besöka dem och göra en bedömning av den lille pojken? Jag, som alltså var ansvarig för allt det icke-medicinska och därmed också för säkerheten, svarade att Paul tyvärr inte fick lämna lägret. Det var en bit att gå och vi hade ju regeln om utegångsförbud. Jag sa i förbifarten att de kanske kunde be patienten att komma till oss istället? Vakten försvann och jag tänkte inte mer på det.
Nästa morgon kom min lokala logistik-kollega en timme för sent till jobbet, för andra gången på två veckor. Jag var lite irriterad och frågade honom vad han hade för ursäkt denna gång. Han berättade att han hade varit tvungen att stanna till vid kliniken på väg till jobbet för att hjälpa till att ta om hand en pojke som dött under natten. Samma pojke som hade kommit kvällen innan och som jag bestämt att Paul inte fick uppsöka.
Sedan dess har jag funderat. Var det verkligen rätt beslut? Jag följde ju säkerhetsreglerna, vilket ju är rätt. Men här handlade det ju om att rädda liv! Kanske skulle jag ha tänjt på dem, och tillåtit Paul att gå dit? Men tänk om något då hänt Paul istället? Det hade jag också haft svårt att leva med. Varför insisterade jag inte på att få patienten till oss istället? Jag hade kunnat skicka en bil, men valde att inte se längre än våra regler. Eller valde och valde, jag hade antagligen inte nog med erfarenhet för att våga lita på mina instinkter. Sedan dess brukar jag oftast mässa att regler är till för att följas, så länge man inte har en god anledning att bryta mot dem. Och om man inte är redo att bryta dem, så finns det nästan alltid en möjlighet att lösa situationen ändå: exceptionella händelser kräver ofta exceptionella åtgärder.
En annan gång, ett annat beslut. Jag arbetade som chef i en organisation och vi hade en kollega som insjuknade i en allvarlig och smittsam sjukdom. Personen behövde snabbt komma till ett annat land för att få specialistvård. Det var svårt att få fram någon som på kort tid kunde och vågade flyga den här patienten från fält. För att inte väcka onödig oro ombads jag att inte berätta för någon vad det var för sjukdom, utan bara säga att det var något mindre dramatiskt, som malaria eller lunginflammation. Flygplanet behövde så få landningstillstånd och både luftfartsverk och sjukvårdsmyndigheter hörde av sig, natten innan planet skulle landa, för att höra vad det var för slags sjukdom. Vad skulle jag svara? Skulle jag lägga fram den vita lögnen för att öka chanserna att få landningstillstånd, eller skulle jag säga vad det var för sjukdom och därmed äventyra insatsen?
Det beslutet är ett av dem som vi kommer att diskutera under Övningsdygn: Ledning och beslutsfattande den 13-14 juni i Stockholm! Deltagarna, från olika branscher och med olika erfarenhet, kommer bland annat att få ta med sig något beslut de själva funderar över och vill fördjupa sig i. Förutsättningarna för just dennes beslut kommer att diskuteras i grupp, innan personen lägger fram det faktiska beslutet. Vad hade kunnat göras annorlunda? På vilka grunder? Vad kan vi lära oss? Alla som deltar får en för-intervju samt individuell återkoppling efter Övningsdygnet. Tillsammans med de kompetenta människorna på Practise, Mats Bohman, Elin Richarz, David Ol-Lars och Marcus Marsten, kommer vi på olika sätt att fördjupa oss i beslutsfattande under stress, och det här är bara en av modulerna. Låter det intressant? Det finns fortfarande några platser kvar – läs mer här! Intresseanmälan kan du också skicka direkt via meddelande här i LinkedIn. Jag hoppas att vi ses!